Annons
Annons


Liten och kvick


Det är märkligt hur en plats kan förändras från dag till den andra. För någon vecka sedan då jag var ute och gick i min hemmaskog var det fullständigt tyst och stilla. Inte minsta spår av något levande i hela skogen. Och så i dag när jag gick samma runda var det plötsligt liv och rörelse överallt. På marken rusade koltrastar omkring och rafsade runt bland löven för att hitta något ätbart. I björkarna flög blåmesar och talgoxar omkring och letade även de efter mat. En ekorre satt på stigen och tittade nervöst på mig innan den rusade upp i ett träd.

Men det som väckte mitt intresse mest var något smått som rörde sig djupt inne i ett buskage. Djuret rörde sig så snabbt att det var svårt att hinna se vad det var. Men till slut såg jag något klargult som glimrade till, en kungsfågel. Det är vår minsta fågel, knappt 9 centimeter från näbb till spetsen av stjärtfjädrarna. Längst upp på huvudet sitter en klargul fläck, som en liten kungakrona, något som gett fågeln dess namn.

Kungsfågeln är en charmig rackare men ger ett nervöst intryck. Den far omkring inne i grenverket som om den klunkat i sig en termos starkt kaffe vilket gör den svår att fånga på bild. Så fort jag fått syn på den i kamerans sökare så flyger den vidare till nästa gren. Jag smyger efter och söker åter upp den i sökaren men vips, så är den borta igen. Så där håller jag på i tio minuter och lyckas under den tiden ta ett tjugotal bilder varav sjutton bara består av grenar utan fågel. Men på tre av bildrutorna lyckas jag få med den lilla kungsfågeln, om än lite suddig.

Nu under vintern går det åt en massa energi under natten för att hålla igång fågelns värmesystem. Det innebär att hela den dagen går åt att söka föda. Omkring en tredjedel av sin kroppsvikt behöver kungsfågeln stoppa i sig för att få ihop tillräckligt med mat, så det är kanske inte så konstigt att den far omkring som en galning bland grenarna.

 

LÄS OCKSÅ

   Läs mer om
Kommentera


Annons

Annons

Laddar